HOPPLÖST FALL
Vers 1
G Hm7
Fall nu inte för mig
C G
jag är ett hopplöst fall
C C/H Am7 G D/F*
hur kan du säga så till en poet?
H7 Em
Som dras till det som skär sig
A7 D
som flugor till ett stall
H7
och stavar kärlek
Em Am7 Am7/D
"ouppnåelighet"
Bruten, bränd och brusten
du var nog alla tre
när du kraschade in i mitt liv
med törsten, elden, lusten
vad man än kallar det
en själens balsam blandat med saliv
Refräng
H7 Em
Och du var rädd för mörkret
A7 D
och jag för att bli sedd
H7 Em Am7 Am7/D
en till synes sanslös symbios
G Hm7
men blixten söker marken
C G
och knyttet som är rädd
Am7 D
behöver nån att trösta då och då
Vers 2
Skymningar av skälvan
och gryningar av gråt
vi ömsom sögs ihop och slets itu
en känslokarusell
en kärnkraftskatastrof
ett vi i kläm emellan jag och du
du solade din skugga
från strålkastarnas ljus
från scen så sjöng du ut din svarta sorg
jag ville va din trygga
och fasta grund ditt hus
Men blev alltmer din fängelse din borg
Refräng
och du var rädd för mörkret
och jag för att bli sedd
en till synes sanslös symbios
men blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då
Vers 3
Visst fan föll jag för dig
från tusen meters höjd
och bröt varenda benbit och princip
och älskling om du hör mig
jag hoppas du är nöjd
förlåt, jag menar lycklig givetvis
Men kom aldrig tillbaka
det skulle krossa mig
med tanke på allt vi rev upp och ner
men säg att det finns kvar
bara ett uns av oss i dig
man skymtar när du gråter eller ler
Refräng
och du var rädd för mörkret
och jag för att bli sedd
en till synes sanslös symbios
men blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då
Ja blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då
Vers 1
G Hm7
Fall nu inte för mig
C G
jag är ett hopplöst fall
C C/H Am7 G D/F*
hur kan du säga så till en poet?
H7 Em
Som dras till det som skär sig
A7 D
som flugor till ett stall
H7
och stavar kärlek
Em Am7 Am7/D
"ouppnåelighet"
Bruten, bränd och brusten
du var nog alla tre
när du kraschade in i mitt liv
med törsten, elden, lusten
vad man än kallar det
en själens balsam blandat med saliv
Refräng
H7 Em
Och du var rädd för mörkret
A7 D
och jag för att bli sedd
H7 Em Am7 Am7/D
en till synes sanslös symbios
G Hm7
men blixten söker marken
C G
och knyttet som är rädd
Am7 D
behöver nån att trösta då och då
Vers 2
Skymningar av skälvan
och gryningar av gråt
vi ömsom sögs ihop och slets itu
en känslokarusell
en kärnkraftskatastrof
ett vi i kläm emellan jag och du
du solade din skugga
från strålkastarnas ljus
från scen så sjöng du ut din svarta sorg
jag ville va din trygga
och fasta grund ditt hus
Men blev alltmer din fängelse din borg
Refräng
och du var rädd för mörkret
och jag för att bli sedd
en till synes sanslös symbios
men blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då
Vers 3
Visst fan föll jag för dig
från tusen meters höjd
och bröt varenda benbit och princip
och älskling om du hör mig
jag hoppas du är nöjd
förlåt, jag menar lycklig givetvis
Men kom aldrig tillbaka
det skulle krossa mig
med tanke på allt vi rev upp och ner
men säg att det finns kvar
bara ett uns av oss i dig
man skymtar när du gråter eller ler
Refräng
och du var rädd för mörkret
och jag för att bli sedd
en till synes sanslös symbios
men blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då
Ja blixten söker marken
och knyttet som är rädd
behöver nån att trösta då och då